Räddning av lillebror!
Innan jag går över till en annan blogg med mina bardomsminnen, ska jag berätta om
när jag räddade min lillebror G från drunkningsdöden...TVÅ ggr minsann....!!
Första ggn var han ca 1 år och jag 4 år. Bakom vår ladugård fanns ett s.k. gödseldike, där allt
avfall från korna rann ut...ganska djupt o ganska äckligt....själv hade jag ramlat i några veckor tidigare,
vet inte varför vi lekte just där men det var väl spännande med vattnet antar jag. Själv kom jag upp genom att dra mig upp i gräset på kanterna av diket, tror inte att jag bottnade.
Några veckor senare var det G:s tur, han var ju bara ca 1 år och hade ingen chans att komma upp själv!
Nu måste jag erkänna, att min enda orsak till att rädda honom var att jag skulle få skäll om jag inte hade
"passat" honom...kanske därför så många ungar drunknade i dammar/brunnar på den tiden....ganska små
syskon skulle se efter dem o var inte stora nog att klara av den uppgiften?
Nåja, han ramlade iaf i gödseldiket och försvann direkt under yten, endast en gummistövel stack upp
över ytan. Dessa stövlar var nyinköpta o lite för stora, men jag lyckades få tag i en o drog upp min lillebror.
Han hann inte bli skadad på minsta vis...och vi gick skrikande upp mot huset....jag, min lillebror, min lillasyster o våra två tremänningar som oxå var med!! Mamma fattade direkt att ngt hänt o fick väl nästan hjärtslag innan hon fick veta vad som hänt!
Nästa gång jag räddade G var han nog ca 6-7 år o jag alltså tre år äldre. Vi badade på vår nästan privata badstand "Kos" som ägdes av vår faster o farbror...en ganska långgrund sandstrand. Vet inte varför( eller ens OM vär mamma lämnat oss där) men G, som aldrig lärt sig simma o fortfarande inte gillar vatten, hade gått för långt
ut...och som ni kanske märkt så dras man liksom utåt när man inte bottnar längre!
Han gurglade lite o sjönk under ytan...en gång, två gånger...jag försökte springa i vattnet, men som ni vet går det väldigt sakta...men tredje gången han kom upp fick jag tag i hans magra arm o fick upp honom på land.
Gissa om jag skällde på honom....bara för att jag blev så rädd naturligtvis!!
Sen fanns det tillfällen i tonåren då jag sade att jag ångrade att jag räddad honom...på skämt naturligtvis...men så små kan marginalerna vara ibland....en påpasslig storasyster tex....
Nu är jag förstås väldigt glad att jag har min lillebror kvar...<3<3<3
Kram
Kommentarer
Trackback
