Dag 4: Det här åt jag idag!
Behöver bara visa bilder på vad jag ätit!
Här är min frukost idag....intog inte förrän vid 10-tiden!
Eftersom det var världens busväder och jag har känt mig frusen hela
dagen, så blev det min speciella höst/vintersoppa....den gör jag aldrig
på sommaren....mums!
Som kvällsmat blev det glögg och pepparkakor med olika ostar på
......detta är en av vinterns mest positiva saker....:))
Tja, det var allt för idag...hoppas ni inte är insnöade?
Det är vi, men så länge man inte får strömavbrott går det bra....:)
Kram
Dag 3: mina föräldrar!
avsaknad av kärlek hon fått som barn, av hur mkt utrymme hon fått att växa, hur
mkt förtroende och stöd hon fått. Själv fick jag bara det bästa....de misstag jag
gjort kan inte skyllas på mina föräldrar...de får jag stå för själv....:)
Min mamma föddes i mitten på 1920-talet. Morfar hade en liten lanthandel i
Nössemark i Dalsland, nära norska gränsen. Han hade många problem och efter
några år var affären borta och familjen hade det svårt ekonomiskt.
När mamma var 12 år skildes hennes föräldrar och mormor flyttade in till Ed, där
hon ensam försörjde fem barn. Mormor lyckades fostra upp dem alla, men själv
gick hon ofta hungrig och utsliten till sängs.
Mamma flyttade hit till Värmland när hon var 16 år, för att sköta hemmet åt en
handikappad kvinna och hennes man.
I arbetet ingick att sköta bla kor, grisar och höns....plocka bär, sylta o safta, odla
grönsaker m.m......den förlamade damen skulle bäras upp och ner i trappor varje
dag och dessutom tvättas osv.
Det är mkt att ställas inför när man är 16 år, men på den tiden var det vanligt.
Mamma i 20-årsåldern....
Min pappa föddes 17 år före min mamma. Hans familj hade en ganska
stor gård och de levde gott på vad gården gav. De fick naturligvis hjälpa
till från tidig ålder, fast pappa var lite bortskämd som yngsta barnet.....
dessutom hade en äldre syster dött i blindtarmsinflammation strax innan
han föddes, så farmor skämde bort honom lite extra.
Även om han bodde kvar på gården och hjälpte till, så ville han lära sig
mera....han tog många Hermodskurser bl a i matte.
Antar att han studerade här....:)
Det var alltså stor ålderskillnad mellan mina föräldrar, men de blev kära
och gifte sig 1950:
På den tiden var det lite andra könsroller än idag, så mamma hade huvudansvaret
för att ta hand om och fostra oss....medan pappa arbetade ute på gården.
Efter sex år byggde pappa ett hus nere i samhället, som höll på att växa upp några
kilometer hemifrån och vi flyttade dit. Pappa fick arbete på ortens industri och
mamma hade ströjobb och fortsatte sköta hemmet.
En efter en flyttade vi syskon hemifrån och våra föräldrars liv blev plötsligt
annorlunda...men det är en helt annan historia....:)
Advent
ÖNSKAR ER ALLA EN RIKTIGT FIN 1:A ADVENT......KRAM!
Dag 2: Min första kärlek!
Vi var 7 år och gick i samma klass. Kärleken varade tills hans familj
flyttade....då var vi 12 år.
Ingen bra bild, men Steve är killen i mitten som ser lite trulig ut....:)
Själv är jag den blonda tjejen med kort hår som står till höger om honom.
Steve var alltid fröknarnas favorit, trots att han inte lade ner så mkt jobb
på skolarbetet....inte bara jag som var charmad av honom!
Han hade nämligen en otrolig utstrålning, snäll, rolig, snygg och artig.
Många gånger följde han mig hem från skolan och sade till min mamma:
"man måste ju följa sin fästmö hem"...:)
Trots att vi var så unga gjorde vi upp planer för vårt liv tillsammans:
Vi skulle bo på landet minns jag....och ha fyra barn!
Det hände nån gång att jag blev lite förälskad i en annan kille för en kort
period, men återvände alltid snart till Steve som väntade troget.
Sorgen var obeskrivlig när han flyttade!
Avståndet var nog bara ca 10 mil, men utan telefon eller dator, så fick vi
hålla kontakten genom brev och det hela rann snart ut i sanden....:(
Jag har aldrig träffat honom igen, men har genom en annan barndomskamrat
fått en del information....och tyvärr verkar inte hans liv ha blivit lika bra som
mitt!
Det sägs att inget är som den Första Kärleken och det stämmer kanske...:)
Dag 1: presentera mig själv!
Jaha, då var det dags då....en kort presentation av mig själv...även om jag tror
att alla som kikar in här känner mig redan....:)
Jag föddes som Sylvia Johansson, dagen före julafton för snart 60 år sedan...52 cm
lång och 4200 g tung. Vi bodde då på landet och det var ett härligt liv, med naturen
runt knutarna, alla djuren och massor med lekkamrater i närheten.
När jag var 6 år flyttade vi ner till samhället, där pappa hade byggt ett fint hus.
Det var praktiskt när jag började skolan, för det tog bara ca 3 min att gå dit. Jag
älskade skolan från första stund och gick där till klass 6, sedan blev det realskolan
i stan, där jag gick i tre år. Gymnasiet hoppade jag av efter ett år och jobbade som
bla barnflicka, tandsköterskeelev och sjukvårdsbiträde.
Träffade min blivande man, gifte mig, skaffade hus och tre ljuvliga barn...allt inom
loppet av 5 år...snabba ryck minsann...:)
Var hemma med barnen i nästan tio år, men hade olika kvällsjobb ibland för att dryga
ut kassan. Efter ca tio år började jag jobba på sjukhuset i stan, först på IVA men senare
på ett äldreboende. Där trivdes jag väldigt bra, men kroppen tog stryk av de tunga lyften
och den ökande arbetsbelastningen.
För tio år sen fick jag först diagnosen fibromyalgi, sen fick jag psoriasis med ledvärk
och tillsammans med div förslitningar, satte det punkt för mitt yrkesliv....jag fick
sjukbidrag.
Numera har jag sju underbara barnbarn+ två goa bonusbarnbarn som förgyller mitt
liv......loppisar och böcker är andra passioner...:))
Livet har saktat farten och orken är inte densamma längre, all värk och trötthet gör
att humöreet dalar lite ibland....men jag försöker hålla näsan över vattenytan och hitta
små guldkorn varje dag....
Får nog hejda mig där, för det kommer många tillfällen att berätta mera under detta
30-dagarsbloggande....:)
Kram
Kul ide'....:)
Gör gärna samma sak på din blogg! :-)
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Fast kl är mkt nu och jag börjar imorgon....:)
Politik!
bli nåt som jag sällan skriver om...nämligen POLITIK!
Närmare bestämt om Mona Sahlin.
När hon först dök upp i politiken så gillade jag henne inte ngt vidare. Tyckte
hon lät lite överlägsen och helt oberörd av de (ofta) negativa besked eller
åsikter hon levererade.
Sen kom då Toblerone-affären och hon hängdes ut som värsta förbrytaren
och bedragaren! Att flera andra politiker nästan samtidigt avslöjades för
oegentligheter....det bara nämndes i förbifarten...medan denna stackars
chokladbit debatterades i oändlighet. Monas privata ekonomi granskades med
förstoringsglas, barnen frågades ut på väg till skolan...hon var lovligt byte för
alla och envar!
Genom hela proceduren svarade hon sakligt och utan ilska på alla dumma och
kränkande frågor från media...och fick nu min respekt och mitt gillande. Själv
var jag ibland så förbaskat på journalister så jag höll på att explodera....:((
Senare läste jag i hennes bok, att hon gick ut och grät på toa efteråt.
Till skillnad från de flesta andra, så erkände hon rakryggat sina misstag,utan
att skylla på andra (som annars är så vanligt i politiken).
Nåja, hon tog konsekvenserna av sitt (trots allt) slarv och låg länge lågt inom
partiet. Eftersom hon är en duktig politiker och debattör kom hon så sakeliga
tillbaka...men denna förbaskade Toblerone fortsatte att spöka!
Enligt min åsikt har det liknat rena personförföljelsen....hon har hela tiden
bedömts pga utseénde, privatliv och kön...ja just KÖN...t.o.m. hennes egna
partikamrater har under hennes karriär motarbetat henne å det grövsta.
Visst har hon gjort sina misstag, som alla vi människor gör både på jobbet och
i privatlivet, men att skylla S nedgång på bara henne är ju löjligt! Det finns säkert
några som gått över till annat parti pga henne...men då gäller det ju inte politik
utan personkemi. Själv väljer jag parti efter deras ideologi...inte efter partiledare!!
Trots allt tror jag att S behöver ett annat ansikte utåt...men var ska de hitta en
person som aldrig gjort ett misstag, som är ren som snö och...och som är man då
kantänka *suck*?
Jag önskar Mona ett fortsatt bra liv...förhoppningsvis i lugn och ro, utan att bli granskad
under lupp så snart hon rör sig.
Tack för mig!
Josef-natt...:)
Lille Josef (4 år) har tidigare aldrig sovit över hos oss...jo, i husvagnen var han
med en natt i somras....men inte här hemma. Eftersom han sagt till mig, att han
ville sova i min säng nån gång så skulle han då få göra det:
Först blev det mys med must, godis och "regnbågskakor"=ostbågar:
Vi såg på Scooby Doo-filmer och hade jättemysigt....:)
Han borstade tänderna så fint!
När han prövat på att ligga i min säng, bestämde han sig för att sova i
soffan:
Åh, vad söta de är när de sover...;)
Vi hade planerat att leka ute i snön idag...men vart tog snön vägen?
Nåja, finns väl inte en unge som inte gillar att plaska och hoppa i vatten!
Vi spelade oxå spel på datorn:
Dessemallan berättade han allt möjligt för mig...om hur saker funkade.
Bla fick jag veta att det finns vatten under marken, det rinner i stora rör
med kiss o bajs...;)! Över hela jorden är det så...
När han drack must använde han denna muggen, med motiv från zoo-
tablettaskarna:
Plötsligt började han stava.."zäta-ooo-ooo"...så avbröt han sig, hytte med
pekfingret åt mig och sade:
"Det kallas DJURPARK!"
Han är så himla go...en liten tänkare....:))
Han planerade redan innan han åkte hem, hur det ska vara nästa gång han
sover här....ja, det dröjer nog inte såååå länge...
Kram
Fredag - Söndag
Hej på er igen, här kommer en uppdatering av helgens aktiviteter.
På fredagskvällen skulle barnbarnet Ante på disco:
Stilig kille va....:)?
Eftersom det var Frejas sista heldag här på lördag, så hade vi planerat att
åka hit:
Vi gamlingar satt i cafeterian med kaffe och korsord, medan barnbarnen
hoppade, skuttade, snurrade och föll fritt:
En SLUSH är ett måste här....:)
Ett besök på Max hann vi oxå med:
Det var tredje gången på en vecka vi åt där!
Även om maten är god där, så började iaf JAG tröttna....
På kvällen sade kusinerna adjö för denna gång och A åkte hem till sin pappa
....vi andra hade en lugn och mysig kväll:
Man får ställa upp som hårmodell ibland....:)
Alla bilder på barnbarnen blir inte som man tänkt...men visst är hon
söt här ändå:
På söndagen åkte vi till Max i örebro, där pappa Albert mötte upp för att
hämta hem Freja.....då hade jag faktiskt svårt att få ner hamburgaren!
Ska inte äta där förrän nästa gång F kommer....:)
Saga var jättestolt....hon hade tappat sin första tand!
Tyvärr försvann den i bassängen på badhuset, men Tandfen hade visst
hittat den iaf, för en guldpeng låg i vattenglaset på morgonen...:)
Nu känns det väldigt tomt och tyst i huset, men som tur är har vi barnbarn
på närmare håll oxå....:)
Planerar nu för lille Josefs första övernattning hos oss!
Förresten....har fått en ny mobil:
Ha det bra tills nästa gång...kram
Halloweenparty 2
stanna ända till söndag. Så här ser man henne då och då:
Blind och döv för omvärlden....:)
Anton har oxå varit här hela veckan, och kusinerna kommer bra överens.
Kompisen Adrian har varit här och hjälpt till med denna fina koja:
Ca 4 meter ovanför marken....huuu!
Eftersom Freja fått en ny mobil, så har det fixats mkt med att skicka över
bilder och musik:
Barnbarnen kan göra allt möjligt kul med sina mobiler....själv kan jag ringa
och skicka sms....hmmm...
Ja, så var det då dags för Halloweenparty nr 2 igår kväll.
Förberedelserna tog hela dagen:
Här dekoreras papperduken med spöken, pumpor och fladdermöss.
När mörkret fallit kom oxå kusinerna Robin och Jonte:
Här är hela ruskiga samlingen....:))
Jag tror att lille J var allra ruskigast:
Söt va?!
Spågumman Singoalla eller?
Vi hade oxå Halloween-tipspromenad, gjord av svärdottern Marie.....nachos...
paketletande i absolut mörker....spökhstorieberättande ....och senare spökfilm
med godis och chips. Filmen hette Coraline och spegelns hemlighet, jätteruskig
var den.
Under kvällen ringde oxå telefonen flera ggr....UTAN att ngn fanns i luren!
Nåja, just när filmen började bli RIKTIGT kuslig....då såg vi blixtar och ljussken
utanför fönstret....det knackade på fönstret och skymtades nån som rörde sig.
När sen ett hemskt ansikte pressades mot rutan, så skrek vi alla i kapp!!
När det rycktes i ytterdörren rusade alla dit...och en stor hand kom in, högg tag
i Antes huvud och drog honom till sig.....jag kan lova att skriken var öronbedövande!
Här se ni monstret....:))
Det var min vackre (??) son Andreas!
Resten av kvällen såg vi spöken och monstren där det inga fanns.
Måste oxå visa en present som F och A köpt till morfar/farfar:
Han funderade över om den betydde nåt särskilt *fniss*
Detta får väl räcka för i dag...på återseénde!
