Dag 3: mina föräldrar!
Jag tror att en människa är resultatet av sin uppväxtmiljö, av den kärlek eller
avsaknad av kärlek hon fått som barn, av hur mkt utrymme hon fått att växa, hur
mkt förtroende och stöd hon fått. Själv fick jag bara det bästa....de misstag jag
gjort kan inte skyllas på mina föräldrar...de får jag stå för själv....:)
Min mamma föddes i mitten på 1920-talet. Morfar hade en liten lanthandel i
Nössemark i Dalsland, nära norska gränsen. Han hade många problem och efter
några år var affären borta och familjen hade det svårt ekonomiskt.
När mamma var 12 år skildes hennes föräldrar och mormor flyttade in till Ed, där
hon ensam försörjde fem barn. Mormor lyckades fostra upp dem alla, men själv
gick hon ofta hungrig och utsliten till sängs.
Mamma flyttade hit till Värmland när hon var 16 år, för att sköta hemmet åt en
handikappad kvinna och hennes man.
I arbetet ingick att sköta bla kor, grisar och höns....plocka bär, sylta o safta, odla
grönsaker m.m......den förlamade damen skulle bäras upp och ner i trappor varje
dag och dessutom tvättas osv.
Det är mkt att ställas inför när man är 16 år, men på den tiden var det vanligt.
Mamma i 20-årsåldern....
Min pappa föddes 17 år före min mamma. Hans familj hade en ganska
stor gård och de levde gott på vad gården gav. De fick naturligvis hjälpa
till från tidig ålder, fast pappa var lite bortskämd som yngsta barnet.....
dessutom hade en äldre syster dött i blindtarmsinflammation strax innan
han föddes, så farmor skämde bort honom lite extra.
Även om han bodde kvar på gården och hjälpte till, så ville han lära sig
mera....han tog många Hermodskurser bl a i matte.
Antar att han studerade här....:)
Det var alltså stor ålderskillnad mellan mina föräldrar, men de blev kära
och gifte sig 1950:
På den tiden var det lite andra könsroller än idag, så mamma hade huvudansvaret
för att ta hand om och fostra oss....medan pappa arbetade ute på gården.
Efter sex år byggde pappa ett hus nere i samhället, som höll på att växa upp några
kilometer hemifrån och vi flyttade dit. Pappa fick arbete på ortens industri och
mamma hade ströjobb och fortsatte sköta hemmet.
En efter en flyttade vi syskon hemifrån och våra föräldrars liv blev plötsligt
annorlunda...men det är en helt annan historia....:)
avsaknad av kärlek hon fått som barn, av hur mkt utrymme hon fått att växa, hur
mkt förtroende och stöd hon fått. Själv fick jag bara det bästa....de misstag jag
gjort kan inte skyllas på mina föräldrar...de får jag stå för själv....:)
Min mamma föddes i mitten på 1920-talet. Morfar hade en liten lanthandel i
Nössemark i Dalsland, nära norska gränsen. Han hade många problem och efter
några år var affären borta och familjen hade det svårt ekonomiskt.
När mamma var 12 år skildes hennes föräldrar och mormor flyttade in till Ed, där
hon ensam försörjde fem barn. Mormor lyckades fostra upp dem alla, men själv
gick hon ofta hungrig och utsliten till sängs.
Mamma flyttade hit till Värmland när hon var 16 år, för att sköta hemmet åt en
handikappad kvinna och hennes man.
I arbetet ingick att sköta bla kor, grisar och höns....plocka bär, sylta o safta, odla
grönsaker m.m......den förlamade damen skulle bäras upp och ner i trappor varje
dag och dessutom tvättas osv.
Det är mkt att ställas inför när man är 16 år, men på den tiden var det vanligt.
Mamma i 20-årsåldern....
Min pappa föddes 17 år före min mamma. Hans familj hade en ganska
stor gård och de levde gott på vad gården gav. De fick naturligvis hjälpa
till från tidig ålder, fast pappa var lite bortskämd som yngsta barnet.....
dessutom hade en äldre syster dött i blindtarmsinflammation strax innan
han föddes, så farmor skämde bort honom lite extra.
Även om han bodde kvar på gården och hjälpte till, så ville han lära sig
mera....han tog många Hermodskurser bl a i matte.
Antar att han studerade här....:)
Det var alltså stor ålderskillnad mellan mina föräldrar, men de blev kära
och gifte sig 1950:
På den tiden var det lite andra könsroller än idag, så mamma hade huvudansvaret
för att ta hand om och fostra oss....medan pappa arbetade ute på gården.
Efter sex år byggde pappa ett hus nere i samhället, som höll på att växa upp några
kilometer hemifrån och vi flyttade dit. Pappa fick arbete på ortens industri och
mamma hade ströjobb och fortsatte sköta hemmet.
En efter en flyttade vi syskon hemifrån och våra föräldrars liv blev plötsligt
annorlunda...men det är en helt annan historia....:)
Kommentarer
Postat av: Henke
Vilka härliga kort på mormor & morfar:-) Jätterolig läsning, du skriver ju skitbra... puss puss, vi ses ikväll
Postat av: Lisa
Va roligt att se korten! Dom är saknade...
Postat av: Anonym
H: Tack....ja vi ses...puss:)
L:Andreas har lagt alla kort på en skiva, så den
går väl att kopiera...eller...?
Postat av: Svägerskan
Så trevlig läsning.
Kommer ju ihåg dom båda.
Trackback
