Dag 2: Min första kärlek!
Min första kärlek hette Steve!
Vi var 7 år och gick i samma klass. Kärleken varade tills hans familj
flyttade....då var vi 12 år.
Ingen bra bild, men Steve är killen i mitten som ser lite trulig ut....:)
Själv är jag den blonda tjejen med kort hår som står till höger om honom.
Steve var alltid fröknarnas favorit, trots att han inte lade ner så mkt jobb
på skolarbetet....inte bara jag som var charmad av honom!
Han hade nämligen en otrolig utstrålning, snäll, rolig, snygg och artig.
Många gånger följde han mig hem från skolan och sade till min mamma:
"man måste ju följa sin fästmö hem"...:)
Trots att vi var så unga gjorde vi upp planer för vårt liv tillsammans:
Vi skulle bo på landet minns jag....och ha fyra barn!
Det hände nån gång att jag blev lite förälskad i en annan kille för en kort
period, men återvände alltid snart till Steve som väntade troget.
Sorgen var obeskrivlig när han flyttade!
Avståndet var nog bara ca 10 mil, men utan telefon eller dator, så fick vi
hålla kontakten genom brev och det hela rann snart ut i sanden....:(
Jag har aldrig träffat honom igen, men har genom en annan barndomskamrat
fått en del information....och tyvärr verkar inte hans liv ha blivit lika bra som
mitt!
Det sägs att inget är som den Första Kärleken och det stämmer kanske...:)
Vi var 7 år och gick i samma klass. Kärleken varade tills hans familj
flyttade....då var vi 12 år.
Ingen bra bild, men Steve är killen i mitten som ser lite trulig ut....:)
Själv är jag den blonda tjejen med kort hår som står till höger om honom.
Steve var alltid fröknarnas favorit, trots att han inte lade ner så mkt jobb
på skolarbetet....inte bara jag som var charmad av honom!
Han hade nämligen en otrolig utstrålning, snäll, rolig, snygg och artig.
Många gånger följde han mig hem från skolan och sade till min mamma:
"man måste ju följa sin fästmö hem"...:)
Trots att vi var så unga gjorde vi upp planer för vårt liv tillsammans:
Vi skulle bo på landet minns jag....och ha fyra barn!
Det hände nån gång att jag blev lite förälskad i en annan kille för en kort
period, men återvände alltid snart till Steve som väntade troget.
Sorgen var obeskrivlig när han flyttade!
Avståndet var nog bara ca 10 mil, men utan telefon eller dator, så fick vi
hålla kontakten genom brev och det hela rann snart ut i sanden....:(
Jag har aldrig träffat honom igen, men har genom en annan barndomskamrat
fått en del information....och tyvärr verkar inte hans liv ha blivit lika bra som
mitt!
Det sägs att inget är som den Första Kärleken och det stämmer kanske...:)
Kommentarer
Postat av: Isa
Du är så lik mormor på det kortet! :) Tänkte på henne häromdagen, så synd att hon inte fick vara med och träffa de yngre av barnbarnsbarnen :(
Postat av: Anonym
Isa: Ja, jag saknar henne varenda dag...:(
Vad glad hon skulle ha varit över alla små barnbarnsbarn!
kram
Trackback
