Söderhagens Allehanda!

Min bästa vän S har jag känt sen jag föddes....nää sen HON föddes förresten, eftersom hon
är en månad yngre än vad jag är....:)
Tyvärr är vi födda på olika år, viket innebar att vi aldrig kundes följas år i skolor eller
tex konfirmation....men våra första 6 år tillbringade vi hela dagarna tillsammans. Vi bodde
grannar och mamma har berättat att när hon kom upp på morgonen, så satt S och hennes
bror redan i vår sandlåda och väntade....:)
Vi gjorde många busstreck....en av våra grannar brukade beställa pilsner med mjölkbilen,
som ställde av drickbacken på mjölkbordet. Eftersom vi båda levde i helnyktra hem, hade vi
aldrig hört talas om pilsner....så det måste ju givetvis vara dricka (som vi kallade det) eller hur?
Vi stal alltså helt fräckt en flaska och beredde oss på fest....dricka fick man bara på storhelger,
och då bara ETT glas!
Behöver jag tala om att det var odrickbart.....kanske därför jag aldrig lärt mig gilla öl...:)?
När vi var 6 år flyttade min familj ner till samhället som höll på att växa upp ca 3 km därifrån.
Jag saknade S väldigt mkt och varje dag under somrarna cyklade jag och mina syskon till
vårt gamla hem, då bodde vår faster och farbror där.
I tonåren gick vi ut och roade oss tillsammans.....de äventyren hoppar jag över...:)
Eftersom vi sen kom i otakt med förhållanden, barn och annat, så avtog umgänget under många
år...vi träffades bara sporadiskt.
Först för ca 10 år sen återupptog vi vänskapen på allvar!
Eftersom vi båda fick sjukbidrag i samma veva, så höll vi humöret uppe på varann och stöttade
varann genom alla sjukvårds-och rehabturerna.
Vi gör shoppingturer med jämna mellanrum.....fast det är mest ett svepskäl....det är lunch-
pizzan och pratstunden som är det viktigaste....:))
Vänskap tål det mesta, men vi har faktiskt aldrig varit osams......jag är väldigt tacksam att jag
har henne!

Det var det....nu bjuder jag på en fin vinterbild:



Kram